Nu har vi sportlov. Det efterlängtade lovet som alla pratat om. En tid då skolan får ligga på is och vi slipper ta så mycket ansvar under några dagar. Vi umgås med vännerna på skolan, sen kanske vi gör något kul efteråt, som att gå på Espresso House och fika med en vän (det gjorde jag i alla fall). Sen då? Vad händer då om en inte har några speciella planer inför det mysiga lovet. Om en bara stannar inomhus hela dagarna och knappt träffar någon, är det verkligen så roligt då?

 

Jag tror inte att vi människor är skapade för att vara ha lov. Jag menar, vad ska vi göra egentligen? Bara ligga inne och göra absolut ingenting? Det blir ju supertråkigt efter ett tag. En kan ju bli ganska deprimerad av det. Jag vill inte stanna inomhus i mer än 2-3 dagar, för jag vet hur lätt det är för mig att bara falla isär under den tiden. Jag tappar lätt rutiner, jag blir väldigt trött och kan känna mig deprimerad, jag har bara ingen ork eller motivation till att göra nånting alls och det kan jag tycka känns väldigt jobbigt. Att jag inte är speciellt produktiv. Visst, jag kan ju tycka att det är väldigt skönt att få sova ut några extra timmar och bara ligga inne och mysa i soffan en hel dag, men efter ett tag så blir det jobbigt. Och jag vill ju inte må dåligt under lovet. Jag vill känna mig produktiv. Jag vill ut på stan och käka en god middag med någon, jag vill småprata lite med kassörskan på H&M, ta emot min varma chailatte av en av de unga tjejerna på Espresso House, jag vill träffa mina vänner och verkligen spendera hela dagen med dem. Alltså det finns så mycket som jag skulle kunna göra, saker som jag vill göra. Just nu känner jag bara för att sova men vi får se hur jag känner mig imorgon. Förhoppningsvis gör jag något produktivt eller så slutar det med att jag bara ligger inomhus igen och lyssnar på någon podcast här och där. You never really know.

 

Nu ska jag släcka all min elektronik och gå till sängs. Hoppas att ni mår bra från både topp till tå och att ni har ett mysigt lov. Glöm inte bort att ta hand om er själva under tiden, så hörs vi snart igen. God natt!

Jag har ingen rätt till att prata med någon, för jag känner inte den personen tillräckligt. Jag har inte rätten till att sakna något eller någon, för jag har ju redan allt en annan kan önska sig. Jag har ingen rätt till att känna hat mot min mamma, för att någon har det redan ännu värre i sin familj. Jag har ingen rätt till att se upp till någon som inspierar mig, för de suger och betyder ändå ingenting. Jag har ingen rätt till att skriva det jag vill, för någon annan kan se och få en annan uppfattning. Jag har ingen rätt till att säga det jag vill, för att några kan ta illa vid sig. Jag har ingen rätt till att uttala mina åsikter om feminism, rasism, etc. för jag har inte tillräckligt med erfarenheter av det. Jag har ingen rätt till att röra vid någon som jag tycker om, för någon annan har redan delat sitt liv med den personen. Jag har ingen rätt till att känna att jag vill ta livet av mig, för någon annan har redan gjort det. Jag har ingen rätt till att vara självsäker, för då anses jag bara som ännu en bitch i samhället. Jag har ingen rätt för att hata min egen kropp, för jag är ju redan så smal. 

 

Jag har ingen rätt till att säga ifrån om jag inte håller med, för då anses jag som dum i huvudet och mina åsikter är fel. Jag har ingen rätt till att skada mig själv, för jag är ju redan så fin. Jag har ingen rätt till att gråta inför allmänheten, för då anses jag som svag. Jag har ingen rätt till att nämna att jag är oskuld, för alla andra är inte det. Jag har inte heller någon rätt till att förklara varför jag är det, för att sex är bara något som en måste ha annars anses en som konstig. Jag har ingen rätt till att älska någon, för jag har inte upplevt kärlek på det sättet, så då kan ju inte jag veta hur det känns. Jag har ingen rätt till att sjunga om jag känner för det, för någon kan tycka att jag är dålig och då borde jag bara hålla käften. Jag har ingen rätt till att sitta och sminka mig på en allmän plats om jag vill, för då kan jag anses som självupptagen. Jag har ingen rätt till att visa en viss mängd hud, för då ser jag ut som en hora. Jag har ingen rätt till att klä mig som en kille, för då passar jag inte in i samhällets ideal om hur en tjej ska vara. Jag har ingen rätt till att våga satsa på det som jag vill göra, för jag kommer ändå aldrig att lyckas. Jag har ingen rätt till att vara mig själv, för då passar jag inte in nånstans. Jag har ingen rätt till att säga alla dessa saker, för någon annan kanske inte håller med. Men jag gör det ändå.

Idag tänkte jag skriva om lite allvarligare ämnen än vad jag vanligtvis brukar. Inte för att jag vet exakt vad jag brukar skriva allt mest om här på min blogg. Men jag kände bara för att få ut lite saker. Bara några saker som provocerar mig lite extra mycket.

 

Idag när jag satt på Tema lektionen på skolan, bestämde jag mig för att sminka mig lite (jag brukar göra det ibland när jag inte hinner så mycket på morgonen när jag är på väg till skolan). Jag tänkte att det är väl bättre att jag gör det på lektionstid och ändå hänger med i vad dem andra säger, än att jag ska stå och göra det på toan för att sen komma för sent. Personligen så tycker jag väldigt mycket om smink och det är bara något som jag är intresserad av. Vanligtvis sitter jag och ritar eller skriver i min notebook. Men nu satt jag i alla fall där och sminkade mig i tystnad, medans jag lyssnade på vad läraren sa. Då frågade läraren om jag tycker att det är roligt att sminka mig när alla andra sitter och tittar på. Jag svarade att "Alla sitter väl inte och kollar på vad jag gör?". För jag tänkte att om jag bara mind my own business i tysthet medans jag lyssnar och hänger med på lektionen, då stör jag väl ingen? Jag vet inte, jag kände mig bara så uttittad och obekväm. Sen började läraren snacka om smink och frågade till exempel om vi tycker att det är okej att killar har smink (vilket det absolut är!). Sen började de prata om varför vissa bär smink och inte andra, typ varför en vill lägga ner så mycket tid på det. Så jag sa att "Om man mår bra på insidan av att sminka sig på utsidan, så får man väl göra det. Och om man trivs bra utan smink, så behöver man ju inte sminka sig". Är det inte så enkelt? Jag vet inte, jag kände mig bara lite irriterad av att de ens drog upp det. Jag menar, att jag sitter och sminkar mig i tysthet är väl lite samma sak som om jag bara skulle sitta och rita?

 

Jag blir irriterad av när andra personer kommenterar negativt över något som jag är intresserad av. Smink är väl inte direkt mitt största intresse men det är något som jag är intresserad av. Personligen så har jag alltid haft problem med min självkänsla och mitt självförtroende, vilket såklart många andra personer har problem med. Men jag mår bara bättre inuti mig själv när jag är sminkad. Jag blir mer självsäker för att jag känner mig fin. Så varför ska man då göra sig besvär av att någon sitter och sminkar sig på lektionstid? Eller egentligen var som helst, om personen ändå är nog uppmärksam över vad som händer runt omkring en. Varför ska man behöva smyga med sitt smink och varför tittar andra konstig på en om man sitter och sminkar sig lite så där på bussen eller i skolan? Vad är det som är så märkvärdigt med det egentligen? Jag menar, är det verkligen så stor skillnad mellan någon som sminkar sig in public, jämfört med någon som sitter och ritar? Jag hoppas att ni förstår hur jag tänker kring det här, för det är ett sånt där ämne som kan få mig att känna mig lite provocerad. Seriöst, allt jag vill är bara att få kunna sminka mig klart under dem här 5-10 minuterna, så att jag kan få må lite bättre inuti mig själv under resten av dagen. Är det verkligen så mycket begärt? Helt ärligt.

 

Något som jag oxå kan bli jäkligt irriterad över är när någon eller några klankar ner på vilken musik jag gillar att lyssna på. Till exempel att de ser ner på någon som jag ser upp till. Att det ska vara lite töntigt att jag gillar just den personen eller just det bandet. Jag kan inte förklara vid hur många tillfällen som jag har blivit retad för att jag gillar Justin Bieber. Visst, jag förstår att alla har olika syner på musik och att alla inte är intresserade av samma typ av musik, vilket är helt okej! Men jag har en tendens till att ta väldigt illa vid mig när någon retar sig på mig bara för att jag är intresserad av en artist. Om vi nu ska ta Justin Bieber som ett exempel. Varför ska just det namnet alltid dras med en negativ klang? Varför anses jag som en "fangirl" om jag gillar Justin Bieber? Eller vilken annan artist som helst. Det behöver inte ens handla om Justin Bieber. Okej, det kan vara vilken artist som helst. Jag är 19 år, okej, snart 20. Tror ni inte att jag redan ha upptäckt en massa andra typer av artister vid det här laget? Alltså jag lyssnar på så mycket musik, om en nu ska dra några exempel, Nirvana, Eminem, Bring Me The Horizon, PVRIS, Rihanna, osv. De är alla väldigt olika typer av artister och jag är väldigt öppen för att lära mig om annan musik än vad jag kanske är van vid att lyssna på sen tidigare år. Bara för att jag gillar just den artisten eller just det bandet, betyder inte att jag sitter hela dagarna och bara lyssnar på deras musik eller att jag "fangirlar" så fort den personen gör något. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket. Helt ärligt, vi är alla bara "normala" människor, även kändisar, tro det eller ej. 

 

När det kommer till just Justin Bieber så har jag varit ett fan av honom i 6 år. Det tar oss tillbaka till en tid då jag bara var 13 år. 2010 var det året som min pappa dog. Det var den tuffaste tiden i mitt liv och Justin's musik var, bland annat, det som fick mig att må som allra bäst. Herregud, jag var 13 år! Han var allt jag såg upp till då och jag var superkär i honom. Men vem har inte en celebrity crush när de är så unga? Alla har vi väl haft någon som vi sett upp till under våran uppväxt. Det behöver inte ens vara någon som är känd. Det kan vara en pappa, en farmor, en syster eller bara en nära vän. För mig har det dock alltid varit musikartister som jag har sett upp till, och gör fortfarande, därför att musik är mitt största intresse. Precis som att fotboll är någon annans största intresse och den personen kanske ser upp till en bra fotbollspelare. Det spelar ingen roll vem det är du ser upp till. Bara du försöker respektera att vi alla är olika och ingen är bättre än en annan.  Jag menar, bara för att du inte förstår något, ger dig inte rätten till att klanka ner på det.

 

Det var egentligen allt jag hade att skriva om just idag. Jag ska försöka att ta upp lite fler seriösa ämnen på bloggen. Jag känner att det behövs. Lite stark krydda kan väl inte skada? ;)

Hej har kommer lite skitig fakta om mig bara för att krydda på bloggen lite grann, för det kanske behövs..

1. Jag är en väldigt introvert person i sociala situationer men om jag väl får ordet så kan jag dra iväg konversationen.

 

2. Jag älskar att sjunga, skriva och bara fiffla med musik. Typ allt som är Estetiskt intresserar mig.

 

3. Jag är alltid trött därför att jag sommar väldigt sent varje natt men jag försöker att lägga undan mobilen.

 

4. Jag älskar att dricka Blåbärs smoothie under sommaren. Det är ett måste då jag väl bor i stugan.

 

5. Jag har två katter, Lizzy och Macy, dem är nog det käraste jag har. 

 

6. Jag har alltid önskat att jag hade talang för att kunna måla, skejta och spela trummor.

 

7. Mina största idoler när jag var yngre var Justin Bieber, Miley Cyrus och The Jonas Brothers. 

 

8. När jag gick på Sunnanåskolan spelade vi in en Idol film där alla i klassen gjorde en egen audition med en valfri låt. Jag och en kille som då gick i min klass, vann och fick dela första pris. Jag var 10 år.

 

20. Jag var typ besatt av The Sims 2 när jag var yngre och kunde sitta i flera timmar varje dag och bara spela.

 

21. Jag tycker verkligen fotografi. Jag tror att en bild kan säga rätt så mycket om en person.

 

22. Jag tror 99.9% på Horoskop

 

23. Jag älskar att kramas men gör inte det så ofta längre av någon anledning.

 

25. En låt som jag verkligen aldrig blir trött på är Wrapped Around Your Finger av 5 Seconds Of Summer. Den låten är speciell för mig därför att den håller ett bra minne.

 

26. Jag lyssnar oftast på Eminem och Bring Me The Horizon när jag känner mig arg eller bara upprörd över något.

 

27. Om jag fick lyssna på bara en röst för resten av livet så skulle det vara Lana Del Rey

 

26. Jag sover helst med 3-4 kuddar.

 

27. Min favorit serie just nu är Empire

28. Jag tänker mer än vad jag säger, vilket har förstört många chanser för mig tidigare men det är något som jag försöker att jobba på varje dag.

 

29. En av mina största musikaliska förebilder är Tyler Joseph från bandet Twenty One Pilots

30. Den mest minnesvärda musikvideon från min barndom är Welcome To The Black Parade av My Chemical Romance

31. Jag var på riktigt livrädd för hundar när jag var liten.

 

32. Jag gillar att se på vatten och solnedgångar vare sig det är på bild eller i verkligheten.

 

33. Jag älskar kinamat och grillat men har även en dyr men hyfsat hälsosam kärlek till Subway mackor.

 

34. Jag älskar piercingar och tatueringar (till en viss gräns) och har idéer på att skaffa fler då jag väl har råd.

 

35. Umeå är en av mina favorit städer i Sverige

 

36. Min resa till Los Angeles är bland det bästa jag har upplevt i mitt liv.

 

37. Jag älskade att leka med Belville och Polly när jag var liten. Jag kunde sitta i timmar hela dagarna och bara fortsätta på en och samma historia.

 

38. När jag var liten så brukade mamma berätta en godnattsaga för mig som hon själv hade hittat på, det var som en annan version av Den Fula Ankungen fast det handlade om en igelkott med guldtaggar som inte passade in. Det var en av mina favoritsagor som barn.

 

39. Om jag skulle beskriva min stil med ett ord så sjulle jag säga Alternative eller som Matty Healy en gång sa när han beskrev sin klädstil som "Black and Expensive" det stämmer ganska bra in på mig.

 

40. Jag föredrar mörk sminkning som te.x svart ögonskugga och lila/vinrött läppstift.

 

41. Jag gillar att se mig själv som en intressant person men mitt liv är nog egentligen inte så intressant.

 

42. Jag älskar nötter av alla olika slag.

 

43. Jag är och har alltd varit en väldigt känslig person och har därför ganska lätt för att börja gråta i vissa situationer.

 

44. Jag har aldrig tyckt om mitt utséende men jag gillar att mixtra med min spegelbild oc prova lite olika stilar.

 

45. Om du visar att du finns där för mig så kommer jag med största sannolikhet alltid att bry mig om dig.

 

46. Jag har ingen som helst erfarenhet av kärlek då jag alltid har satt vänskap i första hand.

 

47. Den finaste ögonfärgen jag vet är brun därför jag gillar att tänka att människor med bruna ögon är lite intressanta just för att de har så mörka ögon och ögonen är ju som spegelbilden in till själen.

 

48.  Jag är en liten svår nöt att knäcka. 

 

49. Jag slog ihjäl ca. 7 blomflugor bara vid min säng under tiden som jag skrev det här sista, vilket tar mig till nr. 50

 

50. Jag hatar insekter.

 

 

Så där, nu vet ni lite mer om mig. Wow! Så intressant. Jag vet inte, jag gillar väl bara att avslöja saker om mig själv då jag känner att jag är en ganska sluten person när jag befinner mig i olika sociala situationer.

 

 

Jag har på riktigt nördat alla 13 avsnitt av den tredje säsongen (Coven) på drygt 3-4 dagar. Jag har tänkt så ologiskt när det kommer till den serien, för jag började med att se säsong 1 (Murder House), sen hoppade jag till säsong 4 (Freak Show) för att den nyss gick på TV och efter det så gick jag tillbaka och såg på säsong 3. Dock så har jag nu sett klart alla dem säsonger som redan finns ute, så nu har jag bara säsong 2 (Asylum) att se innan den nya femte säsongen kickar igång. 

jag finner inga ord just nu för att kunna beskriva den känslan som jag nu har efter att konserten är slut. Vi har varit på Gröna Lund hela dagen idag i Stockholm och det var meningen att det skulle bli en rolig dag, vilket det blev, men jag kände mig bara så tom inombords. Nedstämd och ett hjärta som kändes lite för tungt att bära. Jag saknar konserten så mycket och det känns jobbigt att jag inte fick träffa dom personligen, vilket jag av någon anledning trodde att jag skulle få göra. 

 

Jag dansade, jag skrek, jag älskade och jag fick leva ut den jag var för en kväll. Jag fick släppa allt det tunga som jag bar på och alla jobbiga tankar bara försvann när jag såg deras ansikten lysa upp i neonljus. 

Jag hittade en bit av mig själv som jag inte trodde fanns på grund av just de 4 killarna. Det var som att deras musik gav mig en helt ny syn på rock genren. Sen jag började lyssna på ett visst antal band inom liknande genrer, började jag nästan se livet ur en helt annan synvinkel. Plötsligt kändes det som att det var okej att inte vara som alla andra eller att gilla det som fanns utanför ordet "mainstream". Det flesta detaljerna hos mig själv som jag aldrig riktigt har varit okej med tidigare, började jag att acceptera bara mer och mer.

En konsert är inte bara ännu konsert, för mig är det en livsupplevelse och ett minne för livet som jag kommer att hålla varmt om hjärtat. Att gå på konserter är som att någon skulle gå till kyrkan. Jag känner mig nästan frälst efter att jag har varit på en konsert och sett en artist som jag verkligen ser upp till. Jag har aldrig riktigt känt att jag har passat in någonstans i skolans värld men när jag är på en konsert så får det mig att känna som att jag faktiskt har en plats här i världen. Jag blir en del av något som är större än mig själv.

Hur djupt och konstigt det än kanske låter, så är det i alla fall så jag tänker.

Det är i alla fall en dröm som går i uppfyllelse och jag kan knappt vänta tills jag får känna mig hel igen för en gång skull. Det ska verkligen blir jättekul och jag kommer förmodligen att gråta vid någon tidpunkt under konsertens gång men jag kommer nog mest bara att skratta, svära och trumma på luften igenom mina favoritlåtar. Längtar som f*n tills jag får se them boys! Jag vet att de kommer att skaka hela arenan och när natten börjar närma sig kommer jag nog att somna med kaos i mitt huvud, skava fötter, en lite skadad trumhinna och ett antal tårar under ögonen men det är det absolut värt. Allt är värt för den känslan i slutändan.

 

- a.v.b.