Jag hittade en bit av mig själv som jag inte trodde fanns på grund av just de 4 killarna. Det var som att deras musik gav mig en helt ny syn på rock genren. Sen jag började lyssna på ett visst antal band inom liknande genrer, började jag nästan se livet ur en helt annan synvinkel. Plötsligt kändes det som att det var okej att inte vara som alla andra eller att gilla det som fanns utanför ordet "mainstream". Det flesta detaljerna hos mig själv som jag aldrig riktigt har varit okej med tidigare, började jag att acceptera bara mer och mer.

En konsert är inte bara ännu konsert, för mig är det en livsupplevelse och ett minne för livet som jag kommer att hålla varmt om hjärtat. Att gå på konserter är som att någon skulle gå till kyrkan. Jag känner mig nästan frälst efter att jag har varit på en konsert och sett en artist som jag verkligen ser upp till. Jag har aldrig riktigt känt att jag har passat in någonstans i skolans värld men när jag är på en konsert så får det mig att känna som att jag faktiskt har en plats här i världen. Jag blir en del av något som är större än mig själv.

Hur djupt och konstigt det än kanske låter, så är det i alla fall så jag tänker.

Det är i alla fall en dröm som går i uppfyllelse och jag kan knappt vänta tills jag får känna mig hel igen för en gång skull. Det ska verkligen blir jättekul och jag kommer förmodligen att gråta vid någon tidpunkt under konsertens gång men jag kommer nog mest bara att skratta, svära och trumma på luften igenom mina favoritlåtar. Längtar som f*n tills jag får se them boys! Jag vet att de kommer att skaka hela arenan och när natten börjar närma sig kommer jag nog att somna med kaos i mitt huvud, skava fötter, en lite skadad trumhinna och ett antal tårar under ögonen men det är det absolut värt. Allt är värt för den känslan i slutändan.