Ni vet när det känns som att en har så sjukt speciell koppling till en låt. Alltså det känns verkligen som att en kunnat skrivit låten själv och artisten bara väller ur sig känslor som en själv har. Ungefär så känner jag med den här låten. Sen är den ju så otroligt vacker oxå. Även om jag inte kan relatera på något ställe, slänger jag in den här på bloggen ändå. Bara för att jag tycker texten är så otroligt fin. (och kvinnan själv såklart).

 

 

Vilket innebär att det är den 1 Januari 2016 imorgon. Alltså klockan 12 inatt.

Jag gjorde ett inlägg tidigare där jag sammanfattade hur mitt år har sett ut under 2015. Spotify har gjort någon sida på Facebook där användare kan klicka sig in och kolla vilka artister som dom har lyssnat mest på under det här året. Jag tyckte att det var en ganska kul grej så jag tänkte "varför inte göra ett inlägg om det här på bloggen?". Så vad jag nu har gjort är att jag har gått igenom mina musiklistor och skrollat mig fram igenom några musikvideor som jag har gillat på YouTube. Musikkulturen har dominerat och verkligen utvecklats så otroligt mycket under det senaste året. Jag gillar att tänka att musik kan säga ganska mycket om en person. Vad en lyssnar på och vem en ser upp till reflekterar vem du är som person och vad du står för.

Jag ser upp till många olika personer och jag lyckas bli inspirerad varje dag på ett eller annat sätt. Jag tycker att dom här låtarna lyckas bra med att representera min varje månad av 2015. Det visar nog också hur bred musiksmak jag faktiskt har och hur öppen jag är för att lära mig mer om olika typer artister även fast jag kanske har tendens till att luta mig mer över till den Alternativa genren.

 

 

 

 

MARS 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-me

 

 

 

Okej.. Så jag låg vaken i sängen ända till 02:30 förra natten och tittade på det här klippet (inte hela dock) men herregud! Jag kan fortfarande inte släppa det. Vilken sjuk energi. Att få gå på en sån här konsert ligger väldigt högt upp på min Bucketlist just nu!

 

 

gråter nästan för att Bring Me The Horizon kommer till Stockholm om typ 2 månader med sitt nya album (viket jag har lyssnat på varje dag sen det kom ut) och dessutom så kommer dom att ha med sig PVRIS på Turnén och såklart så kommer inte jag att kunna se dom live.. FML

  

 

 

 

Hej bloggen. Anledningen till att jag inte har bloggat så mycket på ett litet tag är helt enkelt därför att jag inte har känt att jag har haft någonting att blogga om. Jag har inte direkt gjort så mycket under den här sommaren och jag har så mycket att tänka på just nu så jag känner mig ganska deprimerad, men som tur är så finns ju alltid musiken där när man behöver en så jag tänker att om jag inte har något speciellt att skriva om här så kan jag ju alltid lägga ut nån låt som beskriver ungefär hur jag känner.

 

 

Det är ju den 3 Augusti idag och sommaren börjar ta slut (vilken sommar?)

och skolstarten närmar sig, så jag får väl se vad som händer och vad jag kommer att blogga allt mest om.

 

Hej idag kl.11:00 släppte Ticnet biljetter till The 1975's Sverige konsert som hålls i Fryshuset's arena i Stockholm den 6 April 2016. Biljetterna tog slut på 4 minuter och JAG av alla människor lyckades rycka till mig 2 biljetter! *internal screaming* så om precis 287 dagar, från och med idag, kommer jag att stå i ett par slitna jeans mitt i en hyfsat liten lokal och trängas och svettas tillsammans med en euforisk publik, allt för att få en chans att se ett av mina favoritband! Jag kommer fortfarande att vara 19 år när jag ser dem och Matty kommer då att vara två dagar ifrån sin 27 årsdag. Jag kommer att stå där med blänkande ögon och se typ en av mina största idoler "sippa" sin alkohol och röka den där fucking cigaretten på en scen som kommer att slukas av strobeljus och en öronbedövande publik som sjunger tillbaka allt som han känner. 

 

Alltså det kommer att bli så jävla epic!

 

 

jag finner inga ord just nu för att kunna beskriva den känslan som jag nu har efter att konserten är slut. Vi har varit på Gröna Lund hela dagen idag i Stockholm och det var meningen att det skulle bli en rolig dag, vilket det blev, men jag kände mig bara så tom inombords. Nedstämd och ett hjärta som kändes lite för tungt att bära. Jag saknar konserten så mycket och det känns jobbigt att jag inte fick träffa dom personligen, vilket jag av någon anledning trodde att jag skulle få göra. 

 

Jag dansade, jag skrek, jag älskade och jag fick leva ut den jag var för en kväll. Jag fick släppa allt det tunga som jag bar på och alla jobbiga tankar bara försvann när jag såg deras ansikten lysa upp i neonljus. 

Jag hittade en bit av mig själv som jag inte trodde fanns på grund av just de 4 killarna. Det var som att deras musik gav mig en helt ny syn på rock genren. Sen jag började lyssna på ett visst antal band inom liknande genrer, började jag nästan se livet ur en helt annan synvinkel. Plötsligt kändes det som att det var okej att inte vara som alla andra eller att gilla det som fanns utanför ordet "mainstream". Det flesta detaljerna hos mig själv som jag aldrig riktigt har varit okej med tidigare, började jag att acceptera bara mer och mer.

En konsert är inte bara ännu konsert, för mig är det en livsupplevelse och ett minne för livet som jag kommer att hålla varmt om hjärtat. Att gå på konserter är som att någon skulle gå till kyrkan. Jag känner mig nästan frälst efter att jag har varit på en konsert och sett en artist som jag verkligen ser upp till. Jag har aldrig riktigt känt att jag har passat in någonstans i skolans värld men när jag är på en konsert så får det mig att känna som att jag faktiskt har en plats här i världen. Jag blir en del av något som är större än mig själv.

Hur djupt och konstigt det än kanske låter, så är det i alla fall så jag tänker.

Det är i alla fall en dröm som går i uppfyllelse och jag kan knappt vänta tills jag får känna mig hel igen för en gång skull. Det ska verkligen blir jättekul och jag kommer förmodligen att gråta vid någon tidpunkt under konsertens gång men jag kommer nog mest bara att skratta, svära och trumma på luften igenom mina favoritlåtar. Längtar som f*n tills jag får se them boys! Jag vet att de kommer att skaka hela arenan och när natten börjar närma sig kommer jag nog att somna med kaos i mitt huvud, skava fötter, en lite skadad trumhinna och ett antal tårar under ögonen men det är det absolut värt. Allt är värt för den känslan i slutändan.