People can't get in and I can't get out

Sometimes you come across someone who hit you so hard,
your soul just feels like bursting out into flames.
That's an everyday feeling for the ones who fancy the universe of music
more than they might have truly loved their very first love.
 
-me
 

You always know how to make me feel better

Hej bloggisen. Ibland känns det som att det inte är värt längre att ha en blogg. Dom flesta som faktiskt bloggar numera har ändå många följare, jag har knappt så jag kan räkna alla på en hand. Inte för att jag bryr mig så mycket om följare egentligen, det jag funderar över är väl bara hur jag ska lägga upp blogga. Om jag bara ska fortsätta som jag gör nu, att skriva om vad jag gör i mitt ointressanta lilla liv eller om jag ska börja följa lite olika teman som andra bloggar har. Jag vet inte, jag spånar väl bara lite just nu. Något som jag dock vet säkert är att jag vill ändra hela min layout på bloggen, för att bilden där uppe till höger är tagen då jag var 16 år. Idag är jag 19 bast och jag ser inte alls ut så där idag. Jag har en annan stil nu och jag vill att det som inspirerar mig idag ska kunna lysa upp direkt när man klickar sig in på min blogg. Jag är bara så trött på hur den ser ut. Jag vet inte, vi får väl ser om jag får hjälp med att fixa den eller inte.
 

Om ni följer mig på Snapchat eller instagram så kanske ni redan har sett litegrann av vad jag har gjort under den senaste tiden. Jag har börjat använda Snapchat allt mer och mer och jag tycker det är ett roligt sätt att interagera med folk. Jag gillar instagram men jag vill vara tillräckligt nöjd med bilderna som jag lägger ut där och inte bara posta något helt random. Jag gillar fotografi och allt som anses vara "artsy" över internet, därför är jag så picky med vad jag lägger ut. Vi Snapar varandra ganska ofta på skolan, så det har som blivit lite av en grej nu.
 

Att gå på en Folkhögskola är ganska inte det som man helst vill göra efter att man har tagit Studenten men det är ett bra sätt att få in en fot någonstans om man inte vet än vad man ska göra härnäst i vuxenlivet. Jag tycker att det funkar bra. Det är en mysig plats att vara på och att ta bussen från Centrum till Frostkåge varje dag har som blivit en vana nu. Jag har spenderat väldigt mycket tid med Alicia, Jojje, Amanda, Norin och Erika sen jag började skolan. Det är ganska intressant att lära känna nya människor, tycker jag. När man är 6 personer så där, har man alltid något att prata om. Det är nästan alltid en diskussion som pågår mellan oss och vi har alltid något att skratta åt. Att gå från att spendera i princip 3 år helt ensam på en gymnasieskola, till att ha någon att vara med varje dag, känns så refreshing för mig. Jag har fått 4 nya kompisar och jag och Alicias vänskap blir bara starkare och starkare för var dag. Jag tror inte att någon som känner både jag och Alicia, hade kunnat tro att vi någonsin kunde bli så bra kompisar. Vi är så sjukt olika varandra men nånstans landar vi liksom på samma plan. Jag vet inte riktigt vad det är men jag antar att vet man, så vet man bara. Att kalla Alicia för en kompis är ett understatement. Hon är den bästa kompisen som jag har i mitt liv just nu och jag börjar tro mer och mer på att man kan ha flera bästa kompisar. 
 

Det viktigaste är inte hur länge man har känt någon, det slutar liksom att spela roll vid en viss punkt. En bästa kompis är någon som alltid finns där för dig, någon som aldrig dömer ut dig hur olik du än må vara en annan. En bästa kompis är någon som lär dig nya saker, som alltid kan få dig att skratta. En bästa kompis är någon som hjälper dig till att bli en bättre version av dig själv.
 
Erika, Alicia, Jojje & Jag.

Det finns nog inte många där ute som kan kalla mig för sin bästa vän, men jag ser mina vänner som bästa vänner, därför att jag tar ingen för givet. Någon som får dig att må bra ska man aldrig ta för givet.


"Life is like a mansion. You go through different rooms each day and every room brings out a different feeling. Just because it's dark in one room, doesn't mean there's no lights in the other next door. They're always a key around, you just got to find it."

-Me
 

The grey never bothered me

Hej idag har jag och mamma varit i Boliden hos mormor för att hon fyllde 79 år idag, så vi fikade lite hos henne och hjälpte henne att handla osv. Jag övningskörde både på vägen till Boliden och runt om i samhället, vilket gick helt okej. Jag åt aldrig någon lunch idag därför att jag vaknade så sent. Jag åt bara två mackor och drack ett glas vatten, så jag har känt mig ganska trött och bara helt konstig i kroppen idag. Vi for hem vid typ 7 tiden så det blev en ganska sen middag. Jag köpte en kycklingtallrik på vägen hem, vilket var riktigt gott. Jag kände mig värd det.

Kyckling med pommes, sallad, vitlöksdressing

Har inte gjort så mycket mer idag. Jag har som mest lyssnat på musik och myst hemma hela kvällen bara för att jag har varit så trött. Man måste få ha sådana dagar ibland. Bara vara.


I write with a poison pen

 

LTU

Hej idag var vi på studentbesök på Luleå Tekniska Universitet (LTU) i Luleå och skulle kolla på lite olika riktlinjer som vi kan söka till om vi vill efter att vi har gått klart på Solvik. Morgonen var en aning stressig men jag fick skjuts in till stan va mamma. Vi som skulle åka iväg tog Luleå bussen från busstationen kl.08:10 och var framme vid 10:15. Vi samlades då i en aula där på skolan tillsammans med en massa andra klasser från olika skolor. Vi fick lunch 10:30 så då for jag, Alicia och Erika in till centrum och åt lunch på MAX. Efter det så gick vi runt lite på stan en stund och bara kikade. Jag köpte en röd gelétvål med små stjärnor i på butiken LUSH. Den heter "Santas Belly" jag tyckte det var urgulligt. När vi hade yrat runt ett tag på stan där så gick vi till en busskur och bara väntade på att nästa buss skulle komma. Musikanten låg precis tvärs över gatan så jag gick in där en stund och bara strosade runt bland alla instrument. Det var helt sjukt hur många och snygga gitarrer och baser det fanns där. Svarta elgitarrer är typ allt. Av någon anledning så bestämde jag mig för att köpa ett plektrum, egentligen bara för att jag inte orkar låna andras plektum under musiklektionerna och jag vill ha ett hemma också då jag fortfarande är i början av processen att lära mig spela gitarr och det gör fotfarande ont i fingrarna, så plektrum kändes som ett ganska så viktigt spontanköp. Efter det så for vi med bussen tillbaka till LTU men av någon anledning så gick vi in på Teknikens Hus och tydligen så var det gratis inträde där just idag så vi tvekade inte en sekund, utan gick bara rätt in. Alicia var som ett litet barn i en godisbutik och sprang bara runt där och var överexalterad, som vanligt. Haha! :) Men det var ganska kul att vara där, det var så längedan. När vi kände oss klara där så gick vi till LTU i ett försök till att hitta alal dem andra. Det var ett rockband där från någon musikskola i Piteå som avslutade dagen igenom att spela lite musik. Det var ganska bra. Klockan 15:00 tog vi bussen hem till Skellefteå igen. Vi sov alla 3 längst bak i bussen en stund, det var ganska skönt för att jag var så trött, det var vi nog alla efter den dagen. Vi var i stan vid 16:45 och nästa buss hem gick vid 17:15 så jag hann fixa mig lite mat innan jag sen for hem. Mamma var och åt surströmming med en tjejkompis så hon kom hem vid 20:00. Efter dett så har jag inte gjort så mycket mer än att bara chilla framför datorn.
 
Det har varit en riktigt bra dag i alla fall med många skratt.
Imorgon är det Onsdag och jag har musik hela dagen, vilket känns väldigt skönt.
 
Men nu ska jag fortsätta med att kolla på The Returned och mysa lite till innan jag sen går och lägger mig. Byye!

22:46 poem

I Love you but you don't know
which is why I've been writing you songs
I Love you but you're untrue
You're holding hands with someone blue
I Love you but you can't hear
I'm crying out for you to be near me

I Love you and it's such a shame
cause I don't know much more than you're name
I Love you when you're on stage
it makes me feel like I can escape my cold cage
I Love you in those ripped up jeans
I like to think it goes together with my white Tee
I Love you and your stupid friends
they make me laugh when I wish life would end

I Love you so much my pulse hurts
I wish you knew I always put you first
I Love you but you don't see
You held on to everyone but me

One Last Time, What Do You Mean

 

I'm one of many but to me you're one

Hej! Den här veckan har känts väldigt seg. I Onsdags så for Jojje till Halmstad där han kommer att vara borta i typ en och en halv vecka. Det var lite roligt för att han hade med sig hela sin resväska på bussen till skolan och var ändå bara där i lite mer än en timme. Alicia och Amanda var hemma den dagen så vi kunde inte alla vara där för att säga hej då men vi hade ett litet kramkalas på skolgården innan jag och Norin följde med Jojje till bussen för att säga hej då en sista gång. Det kändes lite sorgligt på ett sätt, man kommer liksom att sakna en personlighet på skolan även fast det bara är tillfälligt och inte en så stor grej egentligen men för mig är det ändå en slags saknad.
 
I Torsdags var jag hemma från skolan för att jag hade sån sjuk mensvärk och orkade ändå inte stressa till bussen. Igår var jag då på skolan men halva gruppen var borta igen så det var bara jag, Norin och Erika. Förmiddagen kändes väldigt seg men sen efter lunch så hade jag musiklektion resten va dagen, vilket är skönt när det är Fredag och man bara vill mysa. Vi spelade The Pretender med Foo Fighters som vi gjorde förra Fredagen. Jag gillar att sjunga den låten för det är mycket power i den, däremot så sliter den låten väldigt mycket på min röst, speciellt när jag sjunger refrängen. Jag älskar att sjunga men det blir lite jobbigt efter ett tag när man måste köra på i en låt som man kanske inte är så van vid. Det blir som en utmaning.
 
Igår så var jag bara hemma under kvällen och såg på Idol med mamma vilket var helt okej. Hon jobbar till 21:30 ikväll så jag kommer att vara själv hela resten av dagen, men det är okej. Jag ska fixa lite mat och sen ska jag ta en cykeltur ner till stan och möjligtvis köpa något gott. Mamma hittade min cykelnyckel igår! Den har varit borta i typ 2-3 månader så varken någon av oss har haft tillgång till en cykel då mammas blev stulen för ett tag sen och min har bara stått låst i cykelskjulet. Det känns sjukt bra att jag kan ta mig fram nu istället för att förlita mig på skjuts överallt där jag ska. Nu kan jag ta mig fram själv igen, i alla fall innan det blir allt för mycket snö.
 
Det blir bara kallare och kaller nu framöver. Luften blir tunnare, himlen blir mörkare, vinterdepprisionen börjar skugga sig över psyket medans löven på alla träd skiftar färg och blir svagare tills det faller ner på marken där det sen kommer att krattas bort. Hösten känns, det känns verkligen och jag gillar det inte. Jag saknar sommaren men jag skanar inte hur mitt liv såg ut under den sommaren. Därför ser jag just nu bara fram emot slutet av det här året och början på nästa. Än är det inte så bra som jag vill att det ska vara, men det blir bättre. Det blir det verkligen.

RSS 2.0