Hej bloggisen. Ibland känns det som att det inte är värt längre att ha en blogg. Dom flesta som faktiskt bloggar numera har ändå många följare, jag har knappt så jag kan räkna alla på en hand. Inte för att jag bryr mig så mycket om följare egentligen, det jag funderar över är väl bara hur jag ska lägga upp blogga. Om jag bara ska fortsätta som jag gör nu, att skriva om vad jag gör i mitt ointressanta lilla liv eller om jag ska börja följa lite olika teman som andra bloggar har. Jag vet inte, jag spånar väl bara lite just nu. Något som jag dock vet säkert är att jag vill ändra hela min layout på bloggen, för att bilden där uppe till höger är tagen då jag var 16 år. Idag är jag 19 bast och jag ser inte alls ut så där idag. Jag har en annan stil nu och jag vill att det som inspirerar mig idag ska kunna lysa upp direkt när man klickar sig in på min blogg. Jag är bara så trött på hur den ser ut. Jag vet inte, vi får väl ser om jag får hjälp med att fixa den eller inte.

 

Om ni följer mig på Snapchat eller instagram så kanske ni redan har sett litegrann av vad jag har gjort under den senaste tiden. Jag har börjat använda Snapchat allt mer och mer och jag tycker det är ett roligt sätt att interagera med folk. Jag gillar instagram men jag vill vara tillräckligt nöjd med bilderna som jag lägger ut där och inte bara posta något helt random. Jag gillar fotografi och allt som anses vara "artsy" över internet, därför är jag så picky med vad jag lägger ut. Vi Snapar varandra ganska ofta på skolan, så det har som blivit lite av en grej nu.

 

Att gå på en Folkhögskola är ganska inte det som man helst vill göra efter att man har tagit Studenten men det är ett bra sätt att få in en fot någonstans om man inte vet än vad man ska göra härnäst i vuxenlivet. Jag tycker att det funkar bra. Det är en mysig plats att vara på och att ta bussen från Centrum till Frostkåge varje dag har som blivit en vana nu. Jag har spenderat väldigt mycket tid med Alicia, Jojje, Amanda, Norin och Erika sen jag började skolan. Det är ganska intressant att lära känna nya människor, tycker jag. När man är 6 personer så där, har man alltid något att prata om. Det är nästan alltid en diskussion som pågår mellan oss och vi har alltid något att skratta åt. Att gå från att spendera i princip 3 år helt ensam på en gymnasieskola, till att ha någon att vara med varje dag, känns så refreshing för mig. Jag har fått 4 nya kompisar och jag och Alicias vänskap blir bara starkare och starkare för var dag. Jag tror inte att någon som känner både jag och Alicia, hade kunnat tro att vi någonsin kunde bli så bra kompisar. Vi är så sjukt olika varandra men nånstans landar vi liksom på samma plan. Jag vet inte riktigt vad det är men jag antar att vet man, så vet man bara. Att kalla Alicia för en kompis är ett understatement. Hon är den bästa kompisen som jag har i mitt liv just nu och jag börjar tro mer och mer på att man kan ha flera bästa kompisar. 

 

Det viktigaste är inte hur länge man har känt någon, det slutar liksom att spela roll vid en viss punkt. En bästa kompis är någon som alltid finns där för dig, någon som aldrig dömer ut dig hur olik du än må vara en annan. En bästa kompis är någon som lär dig nya saker, som alltid kan få dig att skratta. En bästa kompis är någon som hjälper dig till att bli en bättre version av dig själv.

 

Det finns nog inte många där ute som kan kalla mig för sin bästa vän, men jag ser mina vänner som bästa vänner, därför att jag tar ingen för givet. Någon som får dig att må bra ska man aldrig ta för givet.

-Me