Hej! Den här veckan har känts väldigt seg. I Onsdags så for Jojje till Halmstad där han kommer att vara borta i typ en och en halv vecka. Det var lite roligt för att han hade med sig hela sin resväska på bussen till skolan och var ändå bara där i lite mer än en timme. Alicia och Amanda var hemma den dagen så vi kunde inte alla vara där för att säga hej då men vi hade ett litet kramkalas på skolgården innan jag och Norin följde med Jojje till bussen för att säga hej då en sista gång. Det kändes lite sorgligt på ett sätt, man kommer liksom att sakna en personlighet på skolan även fast det bara är tillfälligt och inte en så stor grej egentligen men för mig är det ändå en slags saknad.

 

I Torsdags var jag hemma från skolan för att jag hade sån sjuk mensvärk och orkade ändå inte stressa till bussen. Igår var jag då på skolan men halva gruppen var borta igen så det var bara jag, Norin och Erika. Förmiddagen kändes väldigt seg men sen efter lunch så hade jag musiklektion resten va dagen, vilket är skönt när det är Fredag och man bara vill mysa. Vi spelade The Pretender med Foo Fighters som vi gjorde förra Fredagen. Jag gillar att sjunga den låten för det är mycket power i den, däremot så sliter den låten väldigt mycket på min röst, speciellt när jag sjunger refrängen. Jag älskar att sjunga men det blir lite jobbigt efter ett tag när man måste köra på i en låt som man kanske inte är så van vid. Det blir som en utmaning.

 

Igår så var jag bara hemma under kvällen och såg på Idol med mamma vilket var helt okej. Hon jobbar till 21:30 ikväll så jag kommer att vara själv hela resten av dagen, men det är okej. Jag ska fixa lite mat och sen ska jag ta en cykeltur ner till stan och möjligtvis köpa något gott. Mamma hittade min cykelnyckel igår! Den har varit borta i typ 2-3 månader så varken någon av oss har haft tillgång till en cykel då mammas blev stulen för ett tag sen och min har bara stått låst i cykelskjulet. Det känns sjukt bra att jag kan ta mig fram nu istället för att förlita mig på skjuts överallt där jag ska. Nu kan jag ta mig fram själv igen, i alla fall innan det blir allt för mycket snö.

 

Det blir bara kallare och kaller nu framöver. Luften blir tunnare, himlen blir mörkare, vinterdepprisionen börjar skugga sig över psyket medans löven på alla träd skiftar färg och blir svagare tills det faller ner på marken där det sen kommer att krattas bort. Hösten känns, det känns verkligen och jag gillar det inte. Jag saknar sommaren men jag skanar inte hur mitt liv såg ut under den sommaren. Därför ser jag just nu bara fram emot slutet av det här året och början på nästa. Än är det inte så bra som jag vill att det ska vara, men det blir bättre. Det blir det verkligen.