Herregud vad tiden går. Jag är så tacksam över att jag fick spendera mina 13 unga år med dig, även fast jag önskar att det kunde ha blivit fler. Men jag tror på att allt händer av en anledning och därför så tänker jag inte sörja dig idag. Jag tänker fira dig för att du var en så fantastiskt fin människa. Puss på dig lilla pappa ♡

Du var inte pratsam av dig men när su hade dina stunder så var du den roligaste mannen jag visste. Du var så otroligt smart och en riktigt bra problemlösare. Du hjälpte mig alltid med Historia läxan i efter skolan. Du kunde så mycket om Historia. Du var smart. Du var en tänkare och i satte alltid på musik i din gamla radio r du skulle jobba i din verkstad. Jag kan bara minnas två låtar som du spelade, det var "Blowing In The Wind" och "Mr. Tambourine Man" av Bob Dylan. Det var alltid prat om Bob Dylan under min uppväxt. Var det inte han så var det Elvis Presley eller Michael Jackson. Och tänk vad synd att jag skulle vara så ung och inte ens ha en aning om vilka dessa legender var. Jag kan väl bara säga att jag vet 100 mer om musik idag än vad jag visste då. Alla mina idoler och inspirationer kommer ifrån musikens värd, vilket har på ett sätt format mig till den jag är idag, och det har jag dig, pappa, att tacka för. Nu i efterhand så har jag även fått höra att den musikaliska delen i min familj faktiskt kommer från dig, pappa. Vilket förklarar saken eftersom min mamma är förmodligen en av de mest omusikaliska människorna jag har stött på i mitt liv. Haha! Jag vet inte hur hela din livshistoria såg ut eller vad du tänkte på mest. Jag minns att jag en gång frågade dig vad din favoritfärg var men jag kan inte ens minnas vad du svarade? Jag vet inte helt säkert men jag tror att vi är mer lika än vad vi trodde. Jag inser nu i efterhand att jag förmodligen har påverkats ganska mycket av dig. Mer än vad jag trodde. Det finns mycket kvar some osagt och oklart och det skulle ta mig hela dagen om jag skulle sitta här och skriva om hur mycket som har hänt under dom här korta 4 åren som känns som en evighet sen. Jag tänkte egentligen bara bjussa på några gamla bilder som jag hittade för bara några dagar svedan i två av våra fotoalbum. Jag tänker alltid på dig när jag ser på Forrest Gump för att jag vet att det var en av dina favoritfilmer. Det var till och med du som introducerade mig för Robin Williams när du kom hem den där dagen med filmen Jumanji i din hand och du tjatade om att jag skulle se den för att du tänkte att det var en film som jag kanske skulle gilla. Helt uppriktigt så var den väl inte så bra som jag hade hoppats men jag visste att du gillade den, därför har den filmen betydelse för mig. Och tänk vad synd att Robin Williams är död. Jag läste nyheten om det en natt när jag och mamma var på Samos i Grekland. En liten bit brast inom mig när jag läste om vad som hade hänt. Jag vet att han var en av dina favoritskådisar, därför kändes det som att en bit av dig dog igen när Robin dog. Men jag hoppas att du får träffa honom nu när han inte heller vandrar på denna jord, om ni nu hamnar på samma plats? Jag minns också att du alltid härmade Tom Hanks varje gång som vi såg på Forrest Gump, då han sa "Loutandt Dan!!" Jag minns bara hu kul vi tyckte att det lät, det kommer jag aldrig glömma. Hur som helst så älskar jag dog, lilla pappa ♡ och jag hoppas att du kan vara stolt över mig även när jag inte kan vara det själv. Jag är i alla fall stolt över dig. Puss pappsen. Love you lots! 

pappsisen ^^

God morgon bloggisen. Eller ska jag säga god eftermiddag? Min morgon idag har känts lite snurrig. Märkte att jag var ganska yr när jag vaknade imorse. ^^

 

Vi kom fram till lägenheten där i alla fall och väntade sedan på att dom andra i klassen skulle komma. Sammanlagt var vi 10 tjejer. Sen började kvällen rulla in och bordet fylldes med bara mer och mer alkohol tills allt man kunde se var Ölburkar och Cider. 

 

 

Jag drack 1,5 Cider som var 7.0 och sedan en shot. Efter det började det snurra grymt mycket i huvudet. Jag fick lite ont i huvudet men jag mådde aldrig illa, så det var ju ganska skönt. Vi lekte i alla fall några lekar, som Jag har aldrig, Sanning eller Konsekvens, osv. Det var sjukt roligt tills frågorna började bli alldeles för "privata". Alla började prata i mun på varandra och det blev så högt ljud och så mycket kaos att jag tillslut blev tvungen att gå ut på balkongen och ta luft. Det blev bara för mycket för mig, allt det där med alkoholen och så mycket prat. Jag kände mig så yr och förvirrad att jag bara ville försvinna. Jag lutade ut över balkongen och såg ner på marken som befann sig långt där nedanför mina fötter. Det var så mörkt att jag knappt kunde se vad som fanns därute. Tillslut bröt jag bara ihop och jag kunde inte sluta gråta. Jag skakade som ett asplöv och det kändes bara som att jag var utanför mig själv, som att det inte var jag som stod där utan någon annan. Alla var så fint uppklädda och glada, medans jag kände att jag bara låtsades. Att jag var tvungen att sätta upp en fasad och mottbevisa alla att jag var lika cool och rolig att umgås med. Men tillslut kunde jag inte låtsas mer. Allt som fanns kvar där ute var tårar och tunga känslor. Jag visste inte vad jag skulle göra, vad jag skulle säga. 

 

Efter en stund kom några i klassen ut på balkongen för att röka men jag brydde mig inte om vem som var där. Jag stod fortfarande och lutade över balkongen. Vi pratade lite och för en stund låtsades jag att allt var bra, även när de frågade om jag var okej. Tillslut kom Frida ut och hon frågade hur jag mådde och jag bara grät. Hon förstod att något var fel så jag bad henne att hämta Alicia för att hon var den enda som visste vad jag var ledsen över. Det var pappa. Jag berättade för dom om hur jag kände mig och allt som har tyngt mig under dom senaste åren. Allt från skolan till vänner till familjen och klassen. Det kändes så bra att bara få prata ut om saker och visa hur jag verkligen kände och dom förstod precis. Vi stod därute jättelänge och bara pratade och grät och kramades. Sen kom Johanna och berättade om sin sorg och jag kramade om henne fast än vi aldrig riktigt har pratat förut eller kramats så där tight. Jag stod bara där i hörnet och skakade för att jag frös så mycket, men det spelade ingen roll. Allt som betydde något var att dom fanns där och som accepterade mig för den jag var, den jag är. Det betyder jättemycket för mig. Jag trodde inte att någon i klassen brydde sig men nu vet jag att dom gör det. Det finns alltid någon som bryr sig. Det är inte så cheesy som det låter, det är verkligen sant. Det vet jag nu. 

Efter en lång djup pratstund ute i kylan så bestämde vi oss för att gå in igen och fortsätta dricka. Jag förtjänade att ha kul för en kväll och det sista jag ville var att kvällen skulle sluta i tårar. 

 

Kvällen var i överlag den bästa på länge och jag kände verkligen att vi alla kom så nära varandra. Nu hoppas jag bara att vi kan behålla den där kontakten i klassen som vi skapade under kvällen och dom sista dagarna av föreställningen. Oväntad vänskap är den bästa vänskapen.

Jag och Alicia fick sedan skjuss hem av Isabella's föräldrar och jag var så trött när vi satt där i bilen att jag kunde somna direkt men jag visste att jag måste hålla mig vaken tills jag kom hem. De släppte av mig på busshållplatsen där jag sedan fick hämtning av mamma. Sen for vi till nya lägenheten och jag somnade i mitt nya rum på direkten. Jag var helt slut. 

 

Ni får ursäkta om det här inlägget blev så långt nu men det var mycket som hände igår och många tankar och känslor som snurrar runt i mig. Hur som helst så var det verkligen den bästa kvällen på länge och jag hade så jäkla kul och pratade med alla. Det var en kväll som jag verkligen behövde och jag hoppas att det kommer fler. 

 

Nu ska jag sluta skriva och hjälpa till med packningen för lägenheten är som kaos just nu. Byyye..

 

 

Den är ju trottsallt min, eller hur? ;)

Idag ska jag och min mamma åka utomlands! Vi drar iväg till Samos i Grekland runt 5-6 nu på morgonen. Vi har kört hit till Luleå, där vi är just nu, i 2 timmar. Jag släpade med min lilla högtalare som jag ganska nyligen har köpt på Claes Olson, och vi har lyssnat på musik i princip under hela våran biltur ute i natten. Jag spelade nästan bara 5 Seconds Of Summer, vilka jag nu måste erkänna att jag känner mig lite less på. Ibland blir det för mycket rock för lilla mig. xD

Hur som helst så ska jag försöka sova nu. Jag kanske skriver mer under resan men vi får se om jag får någon tid över. Ha det bra så länge!

Jag har nog egentligen alltid vetat att jag ville ha en tatuering 

"när jag blir stor". När jag var 17 år så ville jag länge ha en tatuering på revbenen. En textrad från en låt av Lana Del Rey som heter Carmen. Texten lyder "Only seventeen but she walks the streets so mean". (Jag vet inte exakt varför men ibland fastnar man bara för texter). Jag vill egentligen fortfarande ha den tatueringen men nu är jag inte längre 17, jag är 18 år och jag känner på något sätt att den texten skulle bli fel att göra nu när jag inte längre är 17 år. Den skulle liksom inte stämma in helt.

Jag visste däremot att jag alltid ville ha en tatuering på min högra handled. Det kanske låter lite konstigt men jag kände liksom alltid att det fattades något där. Det kändes lite tomt. (no sh*t) 

Alla som vet vem jag är vet säkert redan att jag älskar Justin Bieber. Han har länge varit en stor idol för mig. Han har inspirerat mig på många sätt, tex. hans klädstil, hur han dansar, hur han sjunger osv. År 2012 släppte han sitt album Believe och ända sedan dess har han försökt att nå ut till fansen genom det där ordet. Berättat att han inte bara vill att fansen ska tro på honom utan även tro på sig själva och sina egna drömmar. 

Därför valde jag att tatuera in det ordet Believe. Det är mottot som jag lever efter nu och det är en konstant påminnelse om att jag alltid ska tro på mig själv och mina drömmar. När jag känner mig stressad i en situation eller känner att jag kommer att misslyckas, då kan jag alltid se ner på min handled och påminna mig själv om att ta ett djupt andetag och bara köra på. Från när jag går och lägger mig på kvällarna till när jag vaknar upp på morgonen så kan jag alltid somna och vakna upp med det ordet framför mig och bara hoppas på att allt kommer bli bra igen.

Vad jag försöker säga är att jag tror på väldigt mycket. I am a dreamer and a strong believer. Jag tänker alltid utanför "boxen" och överannalyserar alltid saker och ting. Jag tror på andar, aliens, sjöjungfrur och en massa andra övernaturliga saker. Jag tror på att allt är möjligt och att goda människor ibland kan göra dåliga val. Jag tror på att alla förtjänar en chans till att kunna förbättra sig. Jag tror på ett liv efter döden och jag tror på att jag en dag får träffa min stora idol och förebild som jag avgudar så.

Jag tatuerade mig inte för Justin Bieber men han var definitivt inspirationen till att jag ville göra den här tatueringen. Han har hjälpt mig att tro på mig själv. Därför betyder den här tatuering så mycket för mig.

-Justin Drew Bieber

Det var första gången som jag fick gå in i ett öltält och dricka alkohol lagligt. Det var så sjukt mycket folk ute! (mest 20 åringar faktiskt) Jag var som tvungen att klamra mig fast vid Stina under hela kvällen för att det var så mycket folk och så hög musik att man hörde knappt vad den ena och den andra sa. Jag fick en drink med smak av annans som faktiskt var riktigt god, det var alltså en Cider. Nästan direkt efter att jag hade fått den så var det någon som knuffade till mig och jag spillde ut lite av min drink över mina nya kläder som jag hade fått i födelsedagspresent. Det var bara att vänja sig och fortsätta vidare. 

Vi höll mest till nere vid baren på bryggan. Dom spelade sjukt bra musik och det stod som en hel klunga med människor som hoppade och dansade till musiken. Jag fick en till drink, en röd med smak av vattenmelon. Den var väldigt söt. Stina hade sprungit iväg på toa under den här tiden så jag fick min drink av Matte. Plötsligt så kom hans bästa kompis och bjöd oss på en Shot. Det var så sjukt äckligt och det brände som satan i halsen! När Stina kom tillbaka satte vi oss ned på bryggan och pratade en stund. Då kom Mattes kompis tillbaka och bjöd oss på en till Shot. Han var omöjlig att tacka nej till, som han insisterade. Tro mig, vi försökte verkligen. Efter två Shottar och 1,5 Breezer, började jag tillslut att känna mig väldigt vinglig och lullig. Jag började skratta lite okontrollerat och kanske blev liiite för ärlig, men i stort sett så var jag faktiskt medveten om allt jag gjorde. Jag minns allt från den kvällen och jag tackade inte Ja till något som jag verkligen inte ville. 

Dom stängde 01:00 och då kände jag att jag verkligen behövde gå på toa. Jag och Stina gick till ett dass men ha gick panik på grund av hur äckliga dom där "baja majorna" är, så då gick vi till Polisstationens garage och jag gick på toa där istället. Jag kan nog säga att jag har aldrig varit så kissnödig i hela mitt liv. 

Jag kan väl erkänna också att jag grät i några sekunder medans jag var där inne på toan, för att jag kände verkligen att jag hade svikit mig själv. Att jag hade kastat mig in i något som jag var så ovan vid att göra, därför kändes det som att jag begick ett misstag. Samtidigt var det ju så jä**a kul! Jag har aldrig gjort något sånt där förut. Det var som att kliva in i en helt ny bubbla, en helt annan värld där jag satt min fot på en främmande mark. Samtidigt så kände jag att jag verkligen förtjänade att ha kul för den kvällen. Man fyller bara 18 år en gång och när den dagen kommer så måste man liksom göra något extra roligt som är utöver det vanliga, som att tex. dricka alkohol. 

Stina cyklade medans jag satt på pakethållaren när vi for hem till dom. Jag kände att jag ville inte komma hem till mamma i det skicket som jag var i, även fast mitt läge inte alls var allvarligt men för mig blev det bara för mycket. Dock så har jag en väldigt snäll mamma som sällan blir arg över saker och just för att hon litar på mig. Jag är smart och jag skulle aldrig göra något som jag kände mig obekväm att göra. 

Jag sov över hos Stina och Matte. Vi gick i säng vid kl.05:00 på morgonen. Under den tiden så låg vi bara i soffan och lyssnade på musik och bara försökte nyktra till lite. Jag fick smaka en droppe Whiskey också, det var ingen god smak enligt mina känsliga små smaklökar. Mattes bästa kompis följde med oss hem, så dom satt och snackade under kvällen medans jag vilade mitt huvud på Stinas knän och hon pillade mig i håret (jag älskar verkligen när något pillar med mitt hår!!). När Mattes kompis hade farit hem så började vi göra oss klara för att gå till sängs. Plötsligt så stod Matte i köket och gjorde Omellett. (vem gör en Omellett 5:00 på morgonen innan man ska gå och lägga sig?!). Hur som helst så kan jag väl bara säga att det var den saltaste Omelletten jag har smakat på i hela mitt liv!!! (Tack för det Matte..)

Vi sov alla 3 i samma säng. Åå herregud vilken mysig säng dom har. Alltså jag skulle seriöst kunna bo i den där sängen för resten av mitt liv! Man sjönk som ner i madrassen när man lade sig ner. Yeezus! Aa, det bar verkligen en mysig kväll. 

Vi vaknade vid kanske 12:00 och jag blev hämtad av mamma 15:00. Stina hade sminkat mig innan jag fick hämtning för att vi skulle ha släktkalas hemma i stugan sen på kvällen.

Så en sammanfattning av kvällen. Jag drack:

2 Shots

1,5 Breezer

1 droppe Whiskey

1 droppe Öl

2 Cider

Det tycker jag är en ganska bra sammanställning. En bra kväll blev det i alla fall och jag hoppas att jag får uppleva fler liknande kvällar under den här sommaren.  :)

 

 

Det var nog allt som jag ville tillägga. Jag låter videon tala för sig själv.

/kram

 

 

 

 

 

Hej bloggen! Idag är det 161 dagar sedan jag var på Believe Tour. Ungefär 6 månader sedan som en av mina största drömmar gick i uppfyllelse. Ett halvår sedan som jag var den lyckligaste i världen. 22 April är ett datum som jag aldrig kommer att glömma! Måndag den 22 April 2013.

Det kommer aldrig att vara bara ett datum.

 

Jag har skrivit på min blogg ett antal gånger att jag på ett eller annat sätt ska berätta om den dagen då min dröm gick i uppfyllelse. Nu har den dagen äntligen kommit. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt i mitt huvud. Jag ville gärna göra en video där jag själv berättade om min upplevelse. Nu blev det tyvärr inte så. Istället laddade jag upp mina videos på YouTube så att jag skulle kunna lägga ut dom här på bloggen.

 

Jag tänker inte göra det här till ett långt inlägg där jag berättar i detalj. Jag skulle kunna sitta här hur länge som helst och skriva men jag väljer att inte göra det eftersom det skulle bli så grymt ointressant. Istället så tänker jag låta videoklippen tala för sig självt.

 

Ladies and gentlemen, boys and girls (drama queen), I give you the BELIEVE TOUR

(Jag kan inte förstå att det faktiskt är JAG som har filmat allt detta med min egna lilla HD kamera)

Nedräkningen är det absolut sjukaste och mäktigaste jag någonsin har varit med om!!

När han intar scenen, det var svårt att hålla kameran still för jag skakade så mycket. 

Om man lyssnar noga så kan man höra mig kippa efter andan. Jag grät så mycket!

Hela mitt huvud började snurra av tankar och det blev bara för mycket.

Det var riktigt känslosamt!

"You guys mind if I get a little bit more comfortable in here?" Really Justin, REALLY!?

Det här är min favorit eftersom det blev en så bra närbild på honom, han såg så perfekt ut.

Jag älskar dig ♥

Det får mig alltid att tappa hakan varje gång han sätter sig vid trummorna. Det är så sjukt mäktigt!

Beliebers hade anordnat ett event på Facebook där det försökte föra vidare ett meddelande

om att alla som skulle gå på Believe Tour i Stockholm, skulle hålla upp sina mobiler när

Justin sjöng låten 'Believe. Det kallade det för ett "Lila ljushav". Man skulle ladda ner en

app på sin mobil som heter LED ficklampa och därefter välja färgen lila.

(eftersom det är Justin's favoritfärg och det har även blivit en färg som symboliserar Beliebers)

Som ni kan se i videon så höll alla fansen upp sina telefoner och lyste med den lila färgen

medans de vajade i luften. Det var hur fint som helst och helt magiskt.

 

Jag sjöng med i varje ord i varje låt och jag dansade och hoppade tills mina fötter värkte.

Det var verkligen den bästa dagen/kvällen i mitt liv! Något som jag aldrig kommer att glömma.

Ni anar inte hur mycket den här personen betyder för mig. Det är inte bara någon som jag gillar på grund av hans musik eller utseende. Det är på grund av att han har varit ett sånt stort stöd för mig alla gånger som jag har mått dåligt, alla gånger som jag har gråtit mig till sömns, alla gånger som jag inte har trott på mig själv och alla gånger som jag har gjort misstag. Under alla de gångerna så har Justin och hans musik alltid varit något som jag lyckats vända mig till. Det spelar ingen roll vad han gör för misstag eller vilka skitiga rykten som går, jag tänker inte släppa taget.

 

Det var egentligen allt som jag hade att säga den här gången. Jag är så stolt över mig själv som lyckades få med dessa fantastiska stunder på film. Minnen som kommer att sparas och något som man kan kolla på hur många gånger som helst och bara tänka tillbaka på hur häftigt allt var.

 

Nu har jag har suttit uppe och jobbat med detta inlägg i flera timmar! Dags att gå och lägga sig.

God natt! :)