God morgon bloggisen. Eller ska jag säga god eftermiddag? Min morgon idag har känts lite snurrig. Märkte att jag var ganska yr när jag vaknade imorse. ^^

 

Vi kom fram till lägenheten där i alla fall och väntade sedan på att dom andra i klassen skulle komma. Sammanlagt var vi 10 tjejer. Sen började kvällen rulla in och bordet fylldes med bara mer och mer alkohol tills allt man kunde se var Ölburkar och Cider. 

 

 

Jag drack 1,5 Cider som var 7.0 och sedan en shot. Efter det började det snurra grymt mycket i huvudet. Jag fick lite ont i huvudet men jag mådde aldrig illa, så det var ju ganska skönt. Vi lekte i alla fall några lekar, som Jag har aldrig, Sanning eller Konsekvens, osv. Det var sjukt roligt tills frågorna började bli alldeles för "privata". Alla började prata i mun på varandra och det blev så högt ljud och så mycket kaos att jag tillslut blev tvungen att gå ut på balkongen och ta luft. Det blev bara för mycket för mig, allt det där med alkoholen och så mycket prat. Jag kände mig så yr och förvirrad att jag bara ville försvinna. Jag lutade ut över balkongen och såg ner på marken som befann sig långt där nedanför mina fötter. Det var så mörkt att jag knappt kunde se vad som fanns därute. Tillslut bröt jag bara ihop och jag kunde inte sluta gråta. Jag skakade som ett asplöv och det kändes bara som att jag var utanför mig själv, som att det inte var jag som stod där utan någon annan. Alla var så fint uppklädda och glada, medans jag kände att jag bara låtsades. Att jag var tvungen att sätta upp en fasad och mottbevisa alla att jag var lika cool och rolig att umgås med. Men tillslut kunde jag inte låtsas mer. Allt som fanns kvar där ute var tårar och tunga känslor. Jag visste inte vad jag skulle göra, vad jag skulle säga. 

 

Efter en stund kom några i klassen ut på balkongen för att röka men jag brydde mig inte om vem som var där. Jag stod fortfarande och lutade över balkongen. Vi pratade lite och för en stund låtsades jag att allt var bra, även när de frågade om jag var okej. Tillslut kom Frida ut och hon frågade hur jag mådde och jag bara grät. Hon förstod att något var fel så jag bad henne att hämta Alicia för att hon var den enda som visste vad jag var ledsen över. Det var pappa. Jag berättade för dom om hur jag kände mig och allt som har tyngt mig under dom senaste åren. Allt från skolan till vänner till familjen och klassen. Det kändes så bra att bara få prata ut om saker och visa hur jag verkligen kände och dom förstod precis. Vi stod därute jättelänge och bara pratade och grät och kramades. Sen kom Johanna och berättade om sin sorg och jag kramade om henne fast än vi aldrig riktigt har pratat förut eller kramats så där tight. Jag stod bara där i hörnet och skakade för att jag frös så mycket, men det spelade ingen roll. Allt som betydde något var att dom fanns där och som accepterade mig för den jag var, den jag är. Det betyder jättemycket för mig. Jag trodde inte att någon i klassen brydde sig men nu vet jag att dom gör det. Det finns alltid någon som bryr sig. Det är inte så cheesy som det låter, det är verkligen sant. Det vet jag nu. 

Efter en lång djup pratstund ute i kylan så bestämde vi oss för att gå in igen och fortsätta dricka. Jag förtjänade att ha kul för en kväll och det sista jag ville var att kvällen skulle sluta i tårar. 

 

Kvällen var i överlag den bästa på länge och jag kände verkligen att vi alla kom så nära varandra. Nu hoppas jag bara att vi kan behålla den där kontakten i klassen som vi skapade under kvällen och dom sista dagarna av föreställningen. Oväntad vänskap är den bästa vänskapen.

Jag och Alicia fick sedan skjuss hem av Isabella's föräldrar och jag var så trött när vi satt där i bilen att jag kunde somna direkt men jag visste att jag måste hålla mig vaken tills jag kom hem. De släppte av mig på busshållplatsen där jag sedan fick hämtning av mamma. Sen for vi till nya lägenheten och jag somnade i mitt nya rum på direkten. Jag var helt slut. 

 

Ni får ursäkta om det här inlägget blev så långt nu men det var mycket som hände igår och många tankar och känslor som snurrar runt i mig. Hur som helst så var det verkligen den bästa kvällen på länge och jag hade så jäkla kul och pratade med alla. Det var en kväll som jag verkligen behövde och jag hoppas att det kommer fler. 

 

Nu ska jag sluta skriva och hjälpa till med packningen för lägenheten är som kaos just nu. Byyye..