STUDENTEN!

Första gången som jag gick på balen var det inte jag som stod där i en vacker klänning, jag stod i folkmassan med gråten i halsen och klappade händerna för varje par som gick förbi. Jag önskar att jag också hade kunnat gå men alla har inte lika tur med livet. Jag valde att satsa på Studentveckan istället därför att det var en chans för mig att känna en sista gemenskap med klassen.
 
 
Jag har alltid haft det svårt i skolan. Svårt med betyg, svårt att passa in, svårt att hitta bra kompisar. Att växa upp är svårt nog, ännu svårare när man inte har några riktiga vänner. Ibland spelar det ingen roll hur länge man har känt någon, även en 10 årig vänskap kan brytas upp och bara det gör så jävla ont. Alla har vi ärr men vissa av oss väljer ibland att göra dom synliga. 
 
Jag vet fortfarande inte om jag har rätten att lägga skulden på de som har gått i min klass eller om jag bara har mig själv att skylla på. Men jag är den jag är och jag vet också att jag förtjänar så mycket mer glädje och kärlek i det här livet och jag har så mycket mer kvar att se och uppleva.
 
 
Jag älskar musik mer än vad jag älskar mig själv och det har alltid varit min högsta dröm sen barnsben att få sjunga och stå på scen. Jag har nu sökt till en musikutbildning med inriktning sång och det är det som jag hoppas ska bli av för mig nu till höst. Jag är trött på att göra de som andra vill att jag ska göra, trött på att nästan bara få höra negativ kritik. Jag känner att nu vill jag bara göra något kul som jag vet att jag har en chans att lyckas med.
 
Es3c Dans & Teater

Igår tog jag Studenten efter att ha gått 3 år på gymnasiet med inriktning dans. Det har varit en intressant tid, mycket stress och tårar men jag kommer ändå att sakna att ha lektioner i danssalarna och adrenalinet som jag kände varje gång som jag stod på scenen i neon ljus. Jag har gått i en liten klass med riktigt fina tjejer och hur jobbigt det än har varit så kommer jag ändå att sakna det. Jag kommer att sakna er. 
 
Frida, me & Lisse

Igår fick vi höja våra glas och skåla för att våran gymnasietid nu är över. Men jag skålade inte bara för det. Jag  skålade för en ny början, för en helt ny start på livet. Jag skålade även för den jag varit och för den person som jag aldrig trodde att jag ens kunde bli. Jag skålade för min pappa och jag skålade för mig själv. Tack för den här tiden ES3c. Ni har lärt mig mycket!
 



Nu har jag äntligen sommarlov! Jag ska verkligen försöka att blogga mer nu framöver. Det har hänt så mycket nu och jag känner att jag har ganska mycket kvar att säga fast jag vet inte riktigt än var jag ska börja.
 
 
Hoppas att alla får en fin sommar!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0