Hej! i Onsdags på skolan så fick jag höra den stora och chockerande nyheten om att årets tidigare idoldeltagare, Tristan Björling, är död.

 

Det känns lite fel och konstigt av mig att skriva om honom här på min blogg eftersom jag inte kände honom personligen eller så. Jag vet inte heller om jag kan kalla mig själv ett "fan" men jag trodde ändå på honom hela vägen igenom Idol, från audition till elimineringen. Jag trodde även på honom efter att han hade lämnat idol. 

 

Jag är fortfarande i shock! Jag kan inte förstå att en så ung människa med en talang och personlighet som han hade, kan dö så tidigt i livet. Jag blev på riktigt ledsen när jag läste om vad som hänt. Det är så fruktansvärt hemskt! Jag vet inte riktigt vad jag tänkte när jag bestämde mig för att skriva det här inlägget. Jag kände väl bara att han måste få nämnas här på bloggen, för att jag gillade han. Jag vet inte riktigt varför men jag tror väl bara att han berörde mig lite extra eftersom han visade ju så mycket känslor under sin tid Idol. Man såg verkligen hur mycket han ville det där och det är så hemskt att han knappt hann leva ut sin dröm. Men han hann i alla fall inspirera många och jag hoppas att han har det bra nu var han än är.

 

Jag har en tendens att fästa mig ganska lätt vid "kändisar" och vissa människor även fast jag inte känner dom personligen. Kanske är det för att jag alltid söker tröst i musiken, det är som en flykt från verkligheten och att se en bild eller en intervju med någon som jag gillar, gör liksom att livet automatisk känns lättare. De ger som hopp om att man själv kan lyckas. Det ger då mig hopp i alla fall.

 

Livet är bara för jävligt ibland. Det är inte rättvist, har aldrig varit och kommer aldrig att bli, men jag tänker att allt händer för en anledning och att det redan är bestämt vilket öde vi ska gå till mötes. Jag tänker att det är en klockan som börjar ticka från stunden då vi föds till den dagen då vi verkligen försvinner. Tyvärr kan vi inte stoppa sekundvisarna eller sakta ner timmarna, vi kan bara acceptera att livet är som det är och man kan inte ändra på det förflutna och vi kan inte ändra på framtiden men vi kanske kan justera den lite om vi har tur.

 

Så tänker jag i alla fall. Det var allt som jag hade att säga om den saken.