Herregud vad tiden går. Jag är så tacksam över att jag fick spendera mina 13 unga år med dig, även fast jag önskar att det kunde ha blivit fler. Men jag tror på att allt händer av en anledning och därför så tänker jag inte sörja dig idag. Jag tänker fira dig för att du var en så fantastiskt fin människa. Puss på dig lilla pappa ♡

Du var inte pratsam av dig men när su hade dina stunder så var du den roligaste mannen jag visste. Du var så otroligt smart och en riktigt bra problemlösare. Du hjälpte mig alltid med Historia läxan i efter skolan. Du kunde så mycket om Historia. Du var smart. Du var en tänkare och i satte alltid på musik i din gamla radio r du skulle jobba i din verkstad. Jag kan bara minnas två låtar som du spelade, det var "Blowing In The Wind" och "Mr. Tambourine Man" av Bob Dylan. Det var alltid prat om Bob Dylan under min uppväxt. Var det inte han så var det Elvis Presley eller Michael Jackson. Och tänk vad synd att jag skulle vara så ung och inte ens ha en aning om vilka dessa legender var. Jag kan väl bara säga att jag vet 100 mer om musik idag än vad jag visste då. Alla mina idoler och inspirationer kommer ifrån musikens värd, vilket har på ett sätt format mig till den jag är idag, och det har jag dig, pappa, att tacka för. Nu i efterhand så har jag även fått höra att den musikaliska delen i min familj faktiskt kommer från dig, pappa. Vilket förklarar saken eftersom min mamma är förmodligen en av de mest omusikaliska människorna jag har stött på i mitt liv. Haha! Jag vet inte hur hela din livshistoria såg ut eller vad du tänkte på mest. Jag minns att jag en gång frågade dig vad din favoritfärg var men jag kan inte ens minnas vad du svarade? Jag vet inte helt säkert men jag tror att vi är mer lika än vad vi trodde. Jag inser nu i efterhand att jag förmodligen har påverkats ganska mycket av dig. Mer än vad jag trodde. Det finns mycket kvar some osagt och oklart och det skulle ta mig hela dagen om jag skulle sitta här och skriva om hur mycket som har hänt under dom här korta 4 åren som känns som en evighet sen. Jag tänkte egentligen bara bjussa på några gamla bilder som jag hittade för bara några dagar svedan i två av våra fotoalbum. Jag tänker alltid på dig när jag ser på Forrest Gump för att jag vet att det var en av dina favoritfilmer. Det var till och med du som introducerade mig för Robin Williams när du kom hem den där dagen med filmen Jumanji i din hand och du tjatade om att jag skulle se den för att du tänkte att det var en film som jag kanske skulle gilla. Helt uppriktigt så var den väl inte så bra som jag hade hoppats men jag visste att du gillade den, därför har den filmen betydelse för mig. Och tänk vad synd att Robin Williams är död. Jag läste nyheten om det en natt när jag och mamma var på Samos i Grekland. En liten bit brast inom mig när jag läste om vad som hade hänt. Jag vet att han var en av dina favoritskådisar, därför kändes det som att en bit av dig dog igen när Robin dog. Men jag hoppas att du får träffa honom nu när han inte heller vandrar på denna jord, om ni nu hamnar på samma plats? Jag minns också att du alltid härmade Tom Hanks varje gång som vi såg på Forrest Gump, då han sa "Loutandt Dan!!" Jag minns bara hu kul vi tyckte att det lät, det kommer jag aldrig glömma. Hur som helst så älskar jag dog, lilla pappa ♡ och jag hoppas att du kan vara stolt över mig även när jag inte kan vara det själv. Jag är i alla fall stolt över dig. Puss pappsen. Love you lots! 

pappsisen ^^

God morgon bloggisen. Eller ska jag säga god eftermiddag? Min morgon idag har känts lite snurrig. Märkte att jag var ganska yr när jag vaknade imorse. ^^

 

Vi kom fram till lägenheten där i alla fall och väntade sedan på att dom andra i klassen skulle komma. Sammanlagt var vi 10 tjejer. Sen började kvällen rulla in och bordet fylldes med bara mer och mer alkohol tills allt man kunde se var Ölburkar och Cider. 

 

 

Jag drack 1,5 Cider som var 7.0 och sedan en shot. Efter det började det snurra grymt mycket i huvudet. Jag fick lite ont i huvudet men jag mådde aldrig illa, så det var ju ganska skönt. Vi lekte i alla fall några lekar, som Jag har aldrig, Sanning eller Konsekvens, osv. Det var sjukt roligt tills frågorna började bli alldeles för "privata". Alla började prata i mun på varandra och det blev så högt ljud och så mycket kaos att jag tillslut blev tvungen att gå ut på balkongen och ta luft. Det blev bara för mycket för mig, allt det där med alkoholen och så mycket prat. Jag kände mig så yr och förvirrad att jag bara ville försvinna. Jag lutade ut över balkongen och såg ner på marken som befann sig långt där nedanför mina fötter. Det var så mörkt att jag knappt kunde se vad som fanns därute. Tillslut bröt jag bara ihop och jag kunde inte sluta gråta. Jag skakade som ett asplöv och det kändes bara som att jag var utanför mig själv, som att det inte var jag som stod där utan någon annan. Alla var så fint uppklädda och glada, medans jag kände att jag bara låtsades. Att jag var tvungen att sätta upp en fasad och mottbevisa alla att jag var lika cool och rolig att umgås med. Men tillslut kunde jag inte låtsas mer. Allt som fanns kvar där ute var tårar och tunga känslor. Jag visste inte vad jag skulle göra, vad jag skulle säga. 

 

Efter en stund kom några i klassen ut på balkongen för att röka men jag brydde mig inte om vem som var där. Jag stod fortfarande och lutade över balkongen. Vi pratade lite och för en stund låtsades jag att allt var bra, även när de frågade om jag var okej. Tillslut kom Frida ut och hon frågade hur jag mådde och jag bara grät. Hon förstod att något var fel så jag bad henne att hämta Alicia för att hon var den enda som visste vad jag var ledsen över. Det var pappa. Jag berättade för dom om hur jag kände mig och allt som har tyngt mig under dom senaste åren. Allt från skolan till vänner till familjen och klassen. Det kändes så bra att bara få prata ut om saker och visa hur jag verkligen kände och dom förstod precis. Vi stod därute jättelänge och bara pratade och grät och kramades. Sen kom Johanna och berättade om sin sorg och jag kramade om henne fast än vi aldrig riktigt har pratat förut eller kramats så där tight. Jag stod bara där i hörnet och skakade för att jag frös så mycket, men det spelade ingen roll. Allt som betydde något var att dom fanns där och som accepterade mig för den jag var, den jag är. Det betyder jättemycket för mig. Jag trodde inte att någon i klassen brydde sig men nu vet jag att dom gör det. Det finns alltid någon som bryr sig. Det är inte så cheesy som det låter, det är verkligen sant. Det vet jag nu. 

Efter en lång djup pratstund ute i kylan så bestämde vi oss för att gå in igen och fortsätta dricka. Jag förtjänade att ha kul för en kväll och det sista jag ville var att kvällen skulle sluta i tårar. 

 

Kvällen var i överlag den bästa på länge och jag kände verkligen att vi alla kom så nära varandra. Nu hoppas jag bara att vi kan behålla den där kontakten i klassen som vi skapade under kvällen och dom sista dagarna av föreställningen. Oväntad vänskap är den bästa vänskapen.

Jag och Alicia fick sedan skjuss hem av Isabella's föräldrar och jag var så trött när vi satt där i bilen att jag kunde somna direkt men jag visste att jag måste hålla mig vaken tills jag kom hem. De släppte av mig på busshållplatsen där jag sedan fick hämtning av mamma. Sen for vi till nya lägenheten och jag somnade i mitt nya rum på direkten. Jag var helt slut. 

 

Ni får ursäkta om det här inlägget blev så långt nu men det var mycket som hände igår och många tankar och känslor som snurrar runt i mig. Hur som helst så var det verkligen den bästa kvällen på länge och jag hade så jäkla kul och pratade med alla. Det var en kväll som jag verkligen behövde och jag hoppas att det kommer fler. 

 

Nu ska jag sluta skriva och hjälpa till med packningen för lägenheten är som kaos just nu. Byyye..

 

 

Vi har ju flyttat nu till en lägenhet uppe på Nyckelgatan. Vi har precis flyttat över alla möbler dit men än så länge finns det inget internet, därför sitter jag här på Lövstigen. Mamma är ute på ärenden nu, så, men det går ganska bra ändå. Jag har då en bilpåse och en Coca-Cola Life vid min sida, så, livet är najs. :) 

Idag kom ÄNTLIGEN min tröja som jag beställt online. Jag har väntat i typ 2 veckor på mitt lilla paket ska bli levererat hem till oss. Det hade tydligen blivit något fel på vägen när den shoppades från USA, men nu har jag den i alla fall. 

Rock N' Trollolol. 

Ni får verkligen ursäkta mina sena inlägg här på bloggen. På grund av att vi har bott i stugan nu under så lång tid, har jag inte haft någon anslutning till internet. Det är därför jag inte har kunnat blogga så bra. Visst kan jag blogga genom mobilen men jag tycker att det är så mycket lättare att göra det genom datorn. Men nu håller vi ju på att flytta och då kommer det ju att lösa sig med internet så då ska det inte vara något problem att blogga. Jag försöker verkligen att bli bättre på det men jag kan vara ganska seg ibland så.. aa.

Ses i nästa inlägg då antar jag. Jag vet verkligen aldrig hur jag ska avsluta mina blogginlägg. Nu säger jag bara Taco Hej. (ett avslut som Clara Henry brukar ha på sin blogg) så.. aa. TACO HEJ!

Imorgon är det äntligen fredag! Vi ska dansa imorgon på skolan från 10:00-13:00. Eftersom vårföreställningen blev inställd på grund av allt för lite tid och stress, så blir det nu till hösten istället. Vi håller på att träna för fullt just nu och bara planera inför vår stora föreställningen. Det känns bra! :)

Hoppas att alla har en bra kväll och får en bra helg. Själv ska jag mysa ner mig i soffan med en godispåse. Yummi ^^

/Hej hej.